Lavoro in Corso BLOGG/kreativ förstörelse

Nobel ekonomi

Kreativ förstörelse – från Marx till belönad entreprenördyrkan

Kreativ förstörelse – bara då blir det tillväxt. Två får dela på 5,5 miljoner kr för att ha skissat en matematisk modell om ny teknik och tillväxt.

Riksbankens ekonomipris 2025 gavs till Peter Howitt och Philippe Aghion för ”teorin om ihållande tillväxt genom kreativ förstörelse”, enligt priskommittén. Det heter vidare att företag investerar i nya processer och produkter som är bättre. De äldre produkterna förlorar därmed marknadsvärde.

Kreativ förstörelse. Enda sättet för ekonomisk tillväxt enligt Nobelpristagare.

Joel Mokyr som får hälften av priset har förklarat att utvecklingen till en ihållande tillväxt sker genom att kunskap har kunnat omsättas i praktiken. Det har skett under de senaste två hundra åren.

Priskommittén tolkar de tre pristagarnas slutsatser som helt relevanta. Trots att mycket har förändrats. Det tas för givet att det sker en teknisk utveckling och att det går mot ständiga förbättringar. Alltså inte bara att teknik tas i bruk om den kan ge mera vinst.

Artikeln som motiverar priset publicerades 1992, efter flera år av omarbetning. Där är utgångspunkten Joseph Schumpeters användning av begreppet kreativ förstörelsen, som i sin tur inspirerades av Karl Marx, vilket båda såg som betecknande för kapitalismen. Pristagarna säger att tillväxt bara sker som resultat av innovation, d.v.s. ett teknologiskt framsteg. Detta är i sin tur resultat av konkurrens mellan olika företag som forskar fram uppfinningar. Dessa företag drivs av hoppet om monopolränta när uppfinningen patenteras.

Marx såg att under kapitalismen tränger ny teknik, nya produkter och nya tillverkningsmetoder undan äldre teknik och sysselsättning som därmed ”förstörs” i en ständig jakt på profit.

Författarna förklarade sin tes med en slags matematisk modell. Ekonomin i stabil jämvikt bedömer dom ha en forskningsinsats som matchar vad som väntas framgent. Väntas mer forskning framöver bromsas pågående aktivitet. Tillväxten bromsas då också in – och vice versa. Forskningen, sedd som en kvantitet, och dess resultat innovationen, sedd som en förbättring, kan gälla en produkt, transport eller marknad. Övergången till den nya innovationen sker via kreativ förstörelse, utbytt teknik och/eller förändrad kostnad för arbetskraft.(not 1)

I oftast entusiastiska artiklar om Howitt och Aghions arbete om kreativ förstörelse exemplifieras med att smarta mobiltelefoner tagit över från enklare varianter utan datorkapacitet och att det multinationella företaget Uber tagit marknader från gamla vanliga taxi. Utsikten om positiva kommersiella möjligheter anses som grogrund för entreprenörskap.

Olika synsätt använder kreativ förstörelse i sina respektive förklaringsmodeller. Medan författarna lutar åt att anse att fri konkurrens kommer föra med sig större sociala klyftor finns det dom som å andra sidan villkorslöst prisar förstörelsen i sin glorifiering av entreprenörskap. Därför pekar de senare på ett behov av statlig reglering både för att hindra de som försöker hindra förstörelsen och den ojämlika fördelningen av tillväxtens frukter.

Philippe Aghion delar förstås gängse synen på innovationer och kreativ förstörelse. Däremot skiljer han ut sig genom försöket att skapa en modell. Processen har enligt Aghion två villkor: flexibilitet, som kräver en avreglerad ekonomi, och en begränsning av konkurrensen. Hans problem verkligheten: tillväxten går ner trots att innovationerna blir fler; alltså tvärtemot hans teori. Aghion har därför letat argument: att tillväxtstatistiken är missvisande, att vikande produktivitet beror på ett och annat och att konkurrens inte biter på algoritmerna. Men i själva verket finns inga skäl att avreglering, innovation och tillväxt samvarierar skriver ekonomen Cédric Durand. Dagens kapitalism är inte en dynamisk entreprenörsekonomi. Aghion underskattar villkoren för utvecklingen överallt utom inom innovationsfronten, med dess kriser och motstridiga krafter. Ekonomipristagaren Philippe Aghion har ingen teori om kapitalismen, summerar Durand.(not 2)

Förutsättningarna och antagandena hos pristagarna kan diskuteras. Är det rimligt att utgå från att kapitalismen är stabil och i ett jämviktstillstånd; är innovationer det enda som skapar tillväxt; uppstår uppfinningar endast inom privata företag; är nya innovationer alltid bättre; varför skulle de dyka de upp med automatik under den otyglade kapitalismen?

Noter

1. Philippe Aghion, Peter Howitt, “A model of growth through creative destruction”, Econometrica 60(2): 323-51, 1992. Tillbaka

2. Cédric Durand, Neo-Schumpeterian, Sidecar, 17 October 2025. Tillbaka