Lavoro in Corso BLOGG/Havsbrytning

Djuphavsbrytning

Är ännu en medvetet skapad miljökatastrof på gång?

Blir havsbottnen nästa stora miljökris? Exploatörerna ligger i startgroparna för att ge sig ner och håva upp klumpar med metall. Sådana finns på land men kanske i mer koncentrerad form på havsbotten. Annars är hypen ganska ologisk.

Fyndigheterna bedöms bara kunna bidra med en bråkdel av vad landbaserade gruvor kan ge. Bättre resurshushållning och mindre miljöpåverkan får vi istället med återanvändning och återvinning samt utveckling av bättre produkter gjorda av enklare mineraler. Då skulle inte omfattande utvinning av mineraler behövas. Särskilt inte djuphavsbrytning.

Miljöpåverkan från havsbottenbrytning är i stort okänd och outredd. Men det har flera kritiska moment, som kan medföra total förändring av havsbotten och därmed havet i stort. Floran långt nere i havet, som förmodas spela en roll för det övriga livet i havet, växer mycket långsamt i de stränga förhållandena, bara någon millimeter per år. Det kommer därför krävas mycket lång tid tills växterna blir återställda på platserna för brytning.

Havens djup är mycket lite undersökta. Bara ca 5 procent av havens bottnar är något så när kända. Haven täcker 60 procent av jorden. Bristande vetande gäller det mesta, som struktur, geologi och biologi. Ständigt upptäcks nya dittills okända arter. Bland riskerna är att den biologiska balansen i djupen rubbas. Det kan ha konsekvenser för resten av havet, andra arter i havet och i förlängningen livet på land.

Fyndigheter på havsbotten. Kända fyndigheter av kritiska metaller på havsbotten. Blått: klumpar med flera sorters metaller, gult och violett: kobolt och magnesium och rött: sulfider av flera olika metaller. Figur från: NOAA.

Exploatörerna har knappt börjat ännu, men tar sikte på metaller till industrin och organismer till läkemedelsindustrin. Brytningen är förenad med exceptionella komplikationer. Till exempel är trycket 500 gånger det vi känner ovan jord vid 5 km djup. Det ställer krav på utrustning och arbetsmetoder.

De tänker skörda på den plana botten och på fjälliknande toppar i havsdjupet. Metaller finns i klumpar som ser ut som potatisar och kallas noduler. På botten finns också ämnen i form av sulfidsalter. Ämnen man siktar framför allt på är: kobolt, koppar, magnesium och nickel samt kritiska sällsynta jordartsmetaller. Det bedöms att halvmetallen tellur – för halvledare - finns i 22 gånger större mängd totalt sett i vissa formationer på havsbotten i Stilla havet än i alla fyndigheter på land sammantaget. Mest använda i industrin och i produkter är koppar och nickel. De förekommer betydligt vanligare på land där de dessutom kan brytas enklare och billigare och med etablerade metoder. Det är traditionell verksamhet som är under etablerad tillsyn från myndigheterna.

Förutom jakt på metaller är man ute efter ”droger” och andra ämnen att tillverka nya produkter av. Anti-inflammatoriska extrakt som används i hudvård kommer från karibiska åttastråliga koralldjur. Det finns också medel mot cancer och värkhämmande substanser som hämtas från havens djup.

Havsbottenmyndigheten

FN rår över internationellt vatten genom en havsrättskonvention (UNCLOS) och en havsbottenmyndighet (ISA) som samlar 170 ratificerande länder. ISA domineras av ett fåtal länder som har stora intressen utefter långa kustremsor. Men det gäller inte alla. Sverige med en mycket lång kuststräcka är mindre aktiv i ISA. Jämförelsevis är Norges engagemang och inflytande stort. I Norge finns stora industriella intresse för att exploatera haven.

Ett kustland har möjlighet att rå över en kustremsa som är 370 km bred. Där utanför är det internationellt vatten och där gäller havskonventionens regler. Dock respekterar länder som inte är part till UNCLOS inte denna internationella rättsordning. Inte minst USA, som i vanlig ordning inte heller är part i denna FN-organisation, planerar aktivt för exploatering av internationella havsbottnar. Trump II beslutade detta i ett dekret våren 2025. USA drar därmed till sig exploaterande företag i branschen, till exempel ett stort dominerande kanadensiskt bolag The Metals Company (TMC). Ett stort område i Stilla havet mellan Mexiko och Hawaii bedöms ha fyndigheter.

UNCLOS-reglerna är snarast inriktade på att underlätta för exploatörerna än skydda miljön. Under 2025 hade ISA godkänt 31 kontrakt för exploatering av internationella vatten under 15 år. Dessa innehas av Ryssland, Kina, Frankrike, Tyskland, Indien, Japan och Storbritannien. De flesta medgivandena gäller Stilla havet. Norge tycks aktivt planera för brytning på internationellt vatten men har inget kontrakt. Dess regering har både beslutat om klartecken och pausat prospektering under 2024–2025.

Det aktuella intresset för djuphavsbrytning utgår främst från jakten på sällsynta jordartsmetaller. Pris på kobolt och nickel har rasat de senaste åren. Tvärtom har de sällsynta jordartsmetallernas pris gått upp. Intresset riktas mot vissa områden där ämnena väntas finnas i större koncentration än där de finns annars. Det gör brytningen mer intressant på dessa orter.

I Kina bryts 5 procent av världens nickel och kobolt, men landets aktörer kontrollerar 75 procent av utbudet av metallerna tack vare import av malm från Indonesien och Kongo. I Australien och Kanada har provbrutits och där bedöms det ge 300–2000 gånger mer nickel per ytenhet i landbaserat jämfört med på havsbotten. I en aktuell jämförelse väntas brytas 1,5 ton per hektar på havsbotten och 564 ton i en landbaserad gruva.

Så går det till

Havsbottenbrytning ska ske på olika sätt beroende på förutsättningar och typen av fyndighet. Arbetet kommer utgå från den erfarenhet och teknik som använts vid forskning och kartläggning av haven. Robotar ska användas till att samla upp de metallhaltiga knölarna och "skala av" högarna. Varje ”fält” väntas skördas under 1–3 år. Möjligen kommer vissa kemikalier användas för att underlätta brytning och bärgning av materialet. Massorna sugs upp från roboten och samlas på skepp som ligger på ytan. Vatten som följt med massorna pumpas tillbaka i havet. Returvattnet som blivit varmare genom processen värmer upp havet och innehåller olika kemikalier.

Havsbottenbrytning. Metoderna för brytning och bärgning av fyndigheterna från havsbotten. Källa: US GAO.

Gruvedrift på havbunnen

Redan idag finns maskiner tillgängliga för att bryta på relativt stora ytor på stora djup. Norge går i täten för exploatering av havsbotten. Norskt näringsliv tror på miljontals ton koppar, kobolt och zink på havsbotten. Norska regeringen menar att det är lönsamt att bryta och att det kan göras på ett bärkraftigt och försvarligt sätt. Den är beredd att bevilja koncession för exploatering i ett stort område innanför landets ekonomiska gräns, fiskezonerna vid Jan Mayen och Svalbard och under internationellt vatten kallat Snutthavet. Sammanlagt blir det en yta som är större än Sverige. Bottnarna i dessa områden är 6–54 miljoner år gamla. Exploatören väntas utföra brytningen skonsamt mot miljön. Allt verkade klart för att sätta igång, men i slutet av 2024 bromsades planerna.

Norges havsbottenbrytning. Området Norge vill att exploatörer ska bryta på havsbotten. Området är 592 500 kvadratkilometer. Källa: Källa: Sokkeldirektoratet.

En ny kartläggning för 150 miljoner NOK ska göras till mars 2026. Den bedömning av konsekvenserna som gjordes för några år sedan kunde inte ange någon självklar nytta eller ekonomiskt rationella motiv för en brytning. Underlaget har uppenbara luckor, vilket analytikerna redovisar i rapporterna. För flera betydande miljöaspekter saknas bedömningsunderlag och har därför ”stor osäkerhet”. Bland annat gäller det effekten på floran och fåglar, men trots bristande underlag antas fisken klara sig relativ bra. Utredningen färdigställdes under ledning av norska Sokkeldirektoratet 2022. Upprinnelsen och motivet var främst ett antaget framtida ökat behov och för att motverka det starka beroendet av Kina. Vissa partier bakom sittande regering är emot en exploatering, medan de stora partierna AP och H driver på.

Miljö och klimat

Miljön drabbas i värsta fall på ett irreparabelt sätt av störningarna vid brytningen. Havsbotten består av en mängd viktiga organismer som kommer att allvarligt störas och/eller avlivas av brytningen. Vissa arter befaras därmed försvinna. Även de som överlever kommer ha mycket lång tid att återhämta sig.

Upprivna massor ur sedimentet kan både innehålla gifter och blockera normal funktion hos växter och djur. Detta drabbar direkt arter som inte kan ta sig bort från området för brytningen. Fiskbeståndet kommer påverkas – liksom fisket. Även buller orsakat av brytningen kan vara störande på vattenlevande djur och växter.

Av de klimatgaser som finns bundet i miljön finns ungefär en fjärdedel (38 miljarder ton) i haven. Havsbottenbrytningen medför att bunden gas släpps ut och kommer därför innebära ett tillskott till det redan allvarliga klimathotet. Det biologiska materialets långsamma återväxt och återhämtning gör dessutom att det tar lång tid innan motsvarande mängd klimatgaser åter binds. Varje kvadratkilometer med brytning frigör ca 190 ton koldioxidekvivalenter. ur det uppvirvlade sedimentet.